Södra Vätterbygdens Flora – avslutat projekt
Bakgrund
När Botaniska Sällskapet bildades 1955 var dess inriktning främst trädgårdsbotanisk. Många trädgårdsanläggningar på orten besöktes och studerades. Då och då förekom även välbesökta exkursioner i de vackra omgivningarna. Vid 10-årsjubiléet 1965 kom en medlem med förslag om växtinventering av Södra Vätterbygden, ett förslag som styrelsen enhälligt ställde sig bakom. Man enades om att försöka upprätta en så fullständig växtförteckning som möjligt med uppgifter om växtplats och mängdförekomst.
Det hade gått lång tid sedan mera omfattande växtinventeringar gjordes. Lokala växtförteckningar hade utgivits av J.E. Zetterstedt ”Vegetation på Visingsö” 1879 och O.F.E. Lundequist ”Om Grenna Sockens Vegetation” 1929. I ”Jönköpings historia 1” från 1917, skrev C.O. von Porath ”Om Jönköpingstraktens fauna och flora”. Floran i Södra Vätterbygden behandlades även översiktligt i F. Hård av Segerstads ”Sydsvenska florans geografiska huvudgrupper”, utgiven 1927.
Inventeringen
Inventeringen kom att omfatta ett område avgränsat till Jönköping, Huskvarna, Skärstad, Rogberga, Barnarp, Norrahammar, Bankeryd och Habo. Inventeringsområdet, ca 625 km2, var uppdelat i 16 distrikt, vart och ett bestående av en kommunal enhet eller del därav. En inventeringskommitté utsågs, i vilken samtliga distriktsledare, vetenskapliga och tekniska rådgivare samt kassaförvaltare och arbetsutskott ingick. Utbildning av inventerare skedde i studiecirkel-form, med över 100 deltagare under 1965-66.
En inventeringslista togs fram med hjälp av Eric Hulténs ”Atlas över växternas utbredning i Norden” (utgiven 1950). Samtliga kärlväxter som bedömdes kunna bli funna i Södra Vätterbygden ingick i listan, som uppställdes efter Nils Hylanders ”Förteckning över Nordens växter”. Kartor inköptes för angivelse av fyndort. Ekonomiska kartan i skala 1:10 000 försågs med ett rutnät, vilket uppdelade kartbilden i 25 rutor, vardera 1 km2. Varje sådan ruta utgör ett separat inventeringsområde och för varje ruta finns en separat inventeringslista. Genom det referenssystem som användes kunde en växt anges med 5 meter när.
Inventeringen kom igång i början av maj 1966 i de flesta av inventeringsdistrikten. Arbetet bedrevs av grupper med 6 – 9 deltagare i studiecirkelform. Sammanlagt deltog ett 90-tal av Botaniska Sällskapets medlemmar i fältarbetet.
Man lade upp ett herbarium för jämförelsematerial vid växtbestämning och upprättade ett bibliotek med botanisk litteratur. Samarbete inleddes med bl.a. Länsstyrelsen, Jönköpings kommun, de lokala kretsarna av Svenska Naturskyddsföreningen, Lärarhögskolan, Per Brahegymnasiet, Södra Vätterbygdens Folkhögskola och Alfred Dahlinsskolan i Huskvarna. Den inventering som Botaniska Sällskapet startade 1966 var en pionjärinsats, med amatörer som florainventerare, vilket tidigare varit otänkbart i naturvårdskretsar. Projektet har senare fått efterföljare i många landskapsfloraprojekt.
Delresultat
1972 gjordes en sammanställning av inventerarnas arbete. Denna visade att ca 860 olika arter hade noterats, det vill säga omkring 90% av dem som borde finnas enligt Hulténs växtatlas. Sammanställningen publicerades av Botaniska Sällskapet i en liten skrift Södra Vätterbygdens Flora, redaktörer Rudolf Thulin, föreningens dåvarande ordförande och Hilmer Wirdemark.
Målet
Det ursprungliga målet med inventeringen var inte bara att göra en förteckning över vilka växter som förekommer i Södra Vätterbygden, vilket redovisades i skriften från 1972. Målet var även att redovisa bestånden kvantitetsmässigt inom varje kvadratkilometer. Dessutom fanns ett mycket vällovligt syfte ”att återuppväcka och stimulera intresset för floran, som en gång var så levande hos oss svenskar men som dessvärre under senare decennier alltför starkt avtagit”. Det senare målet var inte minst viktigt och nog kan man säga att det uppnåddes med råge under inventeringsåren!
Under de sex år som inventeringen pågick fram till att delrapporten publicerades 1972, hade man funnit ca 90% av de eftersökta arterna. Aktiviteten i inventeringsarbetet var mycket hög med många deltagare och många fina fynd som följd. Målet angavs även till att i god tid före 1980 ha avslutat inventeringsarbetet samt att förhoppningsvis inom 10 år kunna ge ut Södra Vätterbygdens flora i bokform. Skriften från 1972 var en första början.
Slutresultat
Under 1970-talets andra hälft genomsöktes bl.a. herbarierna vid universiteten i Lund, Göteborg och Uppsala samt Riksmuseet i Stockholm. Omkring 1980 började arbetet med att sammanställa inventerings-resultaten. Det innebar bl.a. digitalisering av inventerings-listorna, för att man skulle kunna bearbeta artförekomsterna och deras lokalangivelser. Ytterligare inventeringsinsatser har sedan dess även utförts punktvis för att stämma av och uppdatera vissa art- och lokaluppgifter.
Arbetet med Södra Vätterbygdens Flora gick under många år mycket långsamt framåt och stannade periodvis helt av, men under 2020 ökade takten i arbetet starkt och floran färdigställdes i början av 2021. Mycket träffsäkert uttrycker recensenten i Smålänningen boken som ”Bygdens flora i magnifikt praktverk”.
Smålands Akademi delade 2022 ut sitt litterära pris, Linnépriset, till Botaniska Sällskapet i Jönköping för Södra Vätterbygdens flora. Det firade föreningen med tårtkalas på årsmötet 2023!
Floraväktarna
Floraväktarna är ett nätverk av naturintresserade personer som är med och bevakar och ökar kunskapen om våra hotade växter.
Den huvudsakliga uppgiften i floraväkteriet är att återbesöka kända växtplatser för hotade arter. Det kan man göra på egen hand eller som en föreningsaktivitet.
Vid varje besök räknas hur många exemplar som finns av arten. Olika arter räknas på olika sätt, det kan vara plantor, tuvor, stjälkar, strån, skott eller kvadratmeter. Det är viktigt att man använder samma enhet så att man kan jämföra uppgifterna över tid och mellan olika delar av landet. Vid floraväkteri följs en standardiserad metodik.
Resultatet rapporteras i Artportalen och kan sedan användas för utvärdering och analyser. För att underlätta floraväkteriet har vi tagit fram en särskild app.
Floraväkteriet arbetar med kärlväxter och fokuserar på hotade arter och arter som är listade i EU:s art- och habitatdirektiv. Idag är det närmare 400 arter, underarter och varieteter av växter som floraväktas. Som floraväktare väljer du själv vilken eller vilka av alla de listade arter du vill floraväkta. En del släkten kräver experter för att säkert artbestämma och de floraväktas därför bara av enstaka personer i landet.
Bli floraväktare
Alla som är intresserade av växter och natur kan bli floraväktare och hjälpa till i arbetet med att bevara våra blomsterrika miljöer och deras arter.
För att bli floraväktare behöver du inte vara en superduktig botanist. Däremot behöver du ha tålamod och vara noggrann. Du bör ha vana att röra dig i naturen, utanför stigar och vägar, och det är en fördel om du är bra på att läsa karta och navigera i terrängen.
Ta kontakt med floraväktarsamordnaren i det geografiska område där du bor så får du veta mer om hur du kan hjälpa till. Då får du också en introduktion och floraväktarbehörighet.
Sen är det bara att ge sig ut. Antingen på egen hand eller tillsammans med andra likasinnade.
Ett sätt att komma i gång kan vara att fokusera på en kommun och i den kommunen gå igenom en art i taget, allteftersom säsongen avancerar. När man letar efter en art är man uppmärksam på miljön på ett annat sätt än när man bara går ut och ser vad man hittar. Om man då besöker alla kända växtplatser för en viss art i sin hemkommun så kommer man verkligen att lära sig arten och dess ekologi. Det behöver inte vara en kommun – välj ett geografiskt område som passar dig.
Ett annat sätt kan vara att följa med på floraväktaraktiviteter med sin lokala botaniska förening eller att delta i ett floraväktarläger och lära sig hantverket den vägen.
Läs mer om Floraväktarna och vad de gör på Svenska Botaniska Föreningens hemsida, där hittar du även aktuella kontaktuppgifter till din lokala samordnare.
Banner, Vätterbranterna – Johan Rova.